InternatAnna

Jag har enormt tråkigt just nu. Ingenting att göra, suck. Snart kommer jag börja äta på min choklad bara för att jag är uttråkad, men det får jag inte. Nooo!! Den skulle jag ju spara till lite senare, aha. Tränar fyra dagar i veckan och så fort det blir helg och jag får äta godis igen köper jag en chokladkaka. Dåligt, dåligt. Måste ta och sluta med det där alltså, vad spelar det för roll om jag tränar när jag äter godis sen? Blir inte så mycket godis i alla fall. Och nästa helg blir det ännu mindre för det är det party som gäller. Ytterligare en klassfest på fredagen, eller nu får vi ta med våra partners också, så jag ska ta med mig Rasmus så´klart. Känner att jag skriver utan att ha någonting att skriva, men jag är som sagt uttråkad. Vad ska jag göra? Jag har inte ätit sedan halv tolv så kanske ska jag gå upp och äta en smörgås? Nej, är inte hungrig!

Poj var här innen för en stund sedan och hon hade lika tråkigt som jag. Är helt dött här just nu. Åhhh…segt!!! Skulle Rasmus ringa mig eller skulle jag ringa honom? Jag tror han skulle ringa mig eftersom han slutade senare än mig och han, Simon och Svante skulle träna ikväll med. Mmm. Han ska ringa mig, inte tvärtom.

Undrar vilken allsvenskfotbollspelare det är som blivit tagen av polisen? Skulle inte förvåna mig om det är någon som typ bara spelat några få matcher och som knappt någon ens vet vem det är. Allt ska ju alltid förstoras upp så hemskt mycket i media. Det har jag lärt mig under mina 22år på jorden.

Jag måste ta tag i mig själv och berätta min historia för Rasmus nu i helgen, känner bara att jag måste det. Jag litar tillräckligt mycket på honom, vilket känns underbart. Det har gått över en månad och han har inte svikit mig, helt otroligt. Låter det dumt att skriva att det är helt otroligt? Men för mig är det så, rätt hemskt egentligen. Jag vet bara inte riktigt vart jag ska börja min historia? Från allra första början, eller någonstans mitt i? Bara det sista eller allt? Bäst måste vara att berätta allt, för då kommer han förstå bättre. Och varför skulle jag undhålla vissa grejer? Det är ju nara dumt. Han har redan hört mig spela Sofijahs låtar så han förstår nog en del. Ni skulle bara veta hur glad jag är över att jag träffat honom. Den där känslan jag känner så fort jag ser honom i skolan går bara inte att förklara. Var länge sen jag kände så. Blir så otroligt lycklig bara över att se honom. Trodde aldrig jag skulle uppleva detta igen, jag skulle ju stänga av och bygga en mur, en mur som aldrig skulle få rivas ner igen, verkligen aldrig. Men Rasmus lyckades riva den, tur det!

Jag skakade till massa gånger inatt igen innan jag väl somnade. Rasmus drog mig nämre honom och höll sina armar runt mig och jag började nästan gråta. Han är så fin. Jag höll på att börja gråta av två anledningar, dels för anledning till varför jag skakade del och dels för att Rasmus är så underbar när det händer. Novembersdagar börjar snart ta slut och det känns som en befrielse för mig, för jag är nästan säker på att skakningarna kommer upphöra när december månad börjar.

Undrar om Rasmus förstår hur glad jag är över att han tog intiativ den 10 oktober? Tänk om han aldrig hade gjort det, vad hade jag varit nu då? Vill inte tänka på det. Jag vill absolut inte ändra på någonting!

Jag har varit så ensam så länge nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du

Detta inlägg postades fredag, november 21st, 2008 kl. 5:20 e m och är arkiverad under Internatet. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.