InternatAnna

”det är jag, Sebbe. Har du redan kommit över mig??? man kan verkligen kalla dig för en riktig hora nu”

Detta fick jag som kommentar alldeles nyss. Jag är inte säker på att det är Sebbe som skrivit det, men om det nu är det undrar jag bara Sebbe, vad är ditt problem? Det tog slut mellan oss i januari, vi hade det dåligt långt innan dess. Minns du hur nyåret var? Minns du våran ettårsdag? Gör du det? Minns du hela december månad? Då kanske du också vet varför jag var arg på nyår? Ja, Sebbe jag har gått vidare och jag har kommit över dig. Ska jag berätta varför? Det är väldigt enkelt, jag har hittat mig själv sedan det tog slut mellan oss, jag har blivit glad sedan det tog slut, jag har blivit lycklig igen. Alla ser det på mig, verkligen alla! Varför kan du bara inte låta mig får vara lycklig? Varför måste du göra allt för att få mig att mår dåligt? Bara för att du gör det behöver ju inte alla andra gör det. Kan du inte bara glädjas åt mig istället. Sebbe du sa: ”Anna du förtjänar en bättre kille än mig”. Du sa det. Varför inte vara glad över att jag har hittat en kille då? Du vet inte ens hur det kännts för mig att återigen släppa in någon i mitt liv, du vet inte det. Så sluta döma mig! När jag träffade Rasmus hade det gått över 10 månader sedan det tog slut mellan dig och mig, 10 månader. Jag vet inte, men jag tycker ändå det är rätt mycket. Vem var det som träffade en tjej bara 2 månader efter att det tagit slut? Jo du! Då kanske jag reagerade lite, men inte fan betedde jag mig som en idiot för det. Och hur fan kan jag vara en hora när jag är med en enda kille? Jag förstår inte det. Får man inte starta något nytt men någon annan? Gör man det blir man antaglig en hora? Förstår inte det resonemanget riktigt.

Och allt annat. Att jag är så smal och bla bla bla. Skärp dig! Du klagade aldrig på att jag var smal när vi var tillsammans, varför ska du då klaga nu? Och mitt beteende började under vårt förhållande och det berodde till stor del på dig! Just det, på dig. Du och alla andra som du hängde med på skolan. Och nu ska du komma och klaga på min kropp. Fy fan säger jag bara. Låt mig vara ifred! Gå vidare och lämna mitt liv bakom dig. Jag förföljer inte dig, jag skriver inte dumma kommentarer om dig. Varför inte bara låta mig va? Och alla andra också för den delen, för det visst fler som tycker att jag är en hora och smal och äcklig och massa skit. Men ni får väl tycka det då. Tyck vad ni vill, jag lyssnar inte mer. Jag bryr mig inte längre. Det visar bara hur omogna ni är. Tycker ni ska ta tag i era liv istället, gör något åt era egna problem. Och för det första, jag är ingen hora, jag har aldrig, aldrig i hela mitt liv tagit betalat för att ha sex med någon, aldrig! För det andra, att jag är smal, ja jag är kanske smal men jag trivs med min kropp så låt mig ser ut som jag gör. Och för det tredje, att jag är äcklig, på vilket sätt är jag äcklig? Jag sköter min hygien, jag tvättar mina kläder, jag städar mitt rum, jag fattar verkligen inte. Och om det är du Sebbe som skriver så vet jag vad du tänker när du skriver att jag är äcklig, för jag var ju dum nog att lita på dig. Det skulle jag aldrig har gjort. Undrar om du förstår hur stor del av mig som är förstörd? Undrar om du förstår att jag inte vågat släppa in Rasmus helt på långa vägar? Jag hade haft all chans i världen att göra det nu under helgen, tog jag chansen? Nej, för jag är rädd. Fortfarande så jävla rädd!!! Men jag ska försöka göra det under veckan som kommer. Berätta jag kommer jag om jag lärt känna honom rätt har ett ännu större stöd i honom efter det.

Fortsätt och skriva dumma saker då, gör det. Gör vad fan du vill. Men det är ju bara synd om dig själv. Det är du som inte gått vidare med dig själv och dina problem. Väx upp och gör något vettigt istället. Jag orkar ärligt talat inte bryr mig längre.

Detta inlägg postades söndag, november 16th, 2008 kl. 8:06 e m och är arkiverad under Internatet. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.