Dikt 1
Som en ängel, vill jag sväva
Bort, bort
Fly från verkligheten
Fly från livet
Det finns inget kvar
Tomt
Ingen lycka, inga tårar
Allt är svart, utom rakbladet i min hand
Rakbladet blänker, ger mig ljus, ger mig hopp
Jag ler, ler när rakbladet åker över min handleder
Blodet rinner
Äntligen, äntligen finner jag ro
En ängel som svävar
Dikt 2
Jag hade gett upp
Lagt kärleken bakom mig
Ingen skulle få vinna mitt hjärta
Ingen skulle nå min själ
Som en tjuv, kom du, stal mitt hjärta
Rädsla inom mig, vad skulle hända?
Släppte in dig i mitt liv, sa allt som skrämde
Du som en ängel, tröstade, stöttade, kramade
En ängel som gav mig lycka, en lycka som stiger varje dag
Du får mig att mår bra när mörkret vill ta över
Du är killen som gett mig ljuset jag behövde
Vill låta dig nåt mig helt, ge all min kärlek
För du är han som betyder
Dikt 3
Magen växer
Större varje dag
Mörkret letar sig tillbaks
Det onda kommer
Tänk på det jag har
Pojken jag håller kär
Låta mig få vara lycklig
Aldrig mer tillbaks
Aldrig mer det dumma
Bekämpa mörkret, låta kärleken och ljuset leva kvar
Dikterna jag satte mig ner och skrev igår, är inte helt nöjd med dem, men aa. Rasmus tyckte att jag skulle skriva lyckliga saker också så jag försökte skriva en lycklig dikt, den i mitten alltså. Blev väl inte helt bra kan jag inte tycka, är absolut lättare att skriva mer tragiska dikter. Låter kanske hemskt, men så är det. Ta inte dikterna på för stort allvar, jag har aldrig skärt mig med ett rakblad och kommer antagligen aldrig att göra heller, det är bara sådant jag skriver när jag skriver. Vet inte varför, det bara bli så liksom. Jag vill inte sväva bort som en ängel nu, självklart vill jag inte det, men det är lätt att hitta den där delen inom mig. Ge gärna synpunkter på dikterna!
Detta inlägg postades
söndag, februari 1st, 2009 kl. 3:16 e m och är arkiverad under Internatet.
Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed.
Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.
