Imorgon ska jag göra det, imorgon ska jag berätta. Jag varnar dig nu så du vet. Det är bäst så. Om du nu hinner läsa detta innan, det kanske du inte gör, men förhoppningsvis gör du det. Jag är redo att berätta nu, jag har aldrig känt mig mer redo än nu. Jag bara känner att det måste komma ur mig. Allt, allt, allt. Jag vill inte hålla det inom mig längre. Jag vill inte hemlighålla något för dig längre. Jag vill att du ska lära känna hela mig. Jag vill att du ska kunna förstå mig i vissa situationer. För att du ska förstå hur jag funkar måste du veta min historia och imorgon ska du få den. Hur du reagera det får jag se då. Hoppas bara inte det blir för mycket att ta in, så du sitter där och kollar på mig och sen säger att du nog måste vara ensam ett tag nu. Då kommer jag får dumma tankar och börjar gråta som tusan. Hoppas verkligen inte din reaktion blir så, men det ska nog gå bra. Det är verkligen dags nu. känner det inom mig. Nu har jag förberett dig så att du vet. Och jag tror nog du förstår vem du är.
Förresten, kan jag stanna hos dig direkt efter middagen imorgon?
Detta inlägg postades
onsdag, november 26th, 2008 kl. 9:29 e m och är arkiverad under Internatet.
Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed.
Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.
