Såg ett program på tv igår, det där programmet där det är en smal o en tjock, och så byter de dieter. Tänkte bara att jag vill inte bli som hon i det programmet, så smal. Det såg äckligt ut. Men samtidigt kände jag mig igen i vissa av hennes tankesätt. Rätt äckligt.
Som det där, att ”är jag inte hungrig äter jag inte”, precis så är det. Jag vet ju så väl att jag måste få i mig viss näring o sådant varje dag, men är jag inte hungrig äter jag inte. Jag kan gå utan mat en hel del p.g.a det. Varför äta när jag inte är hungrig? Och ibland kan det bli så att jag tycker att jag åt skitmkt dagen innan så då äter jag inte förrän jag är så hungrig att jag mår illa dagen efter. För jag har hört att om man inte äter när man känner hunger går man ner i vikt.
Jag står framför spegeln ibland och lyfter upp min tröja. Oftast är jag missnöjd, men vissa dagar är jag jätteglad. Vissa dagar tycker jag att jag är för smal, men det händer bara ibland. Oftast tycker jag att magen putar ut för mkt. Som för två dagar sedan tillexempel. Om det hade varit hur varmt som helst den dagen hade jag inte tagit på mig bikini för magen putade ut. För det gjorde den. Nu har jag gått ner lite igen, men magen är fortfarande lite stor för jag ska ha mens och mensen kommer aldrig.
Hatar när jag ska ha mens för magen svullnar upp som fan då. Usch!!!
Kände mig så dum på Springbreak när jag berättade en sak för min bästis och hon sa ”Om du tycker att du är tjock ibland, vad tycker du då om mig?”. Fick så dåligt samvete, men jag älskar henne för den hon är. jag älskar alla för den dom är. Jag skiter i hur mina vänner ser ut för de är alltid de finaste som finns för mig. Alla i min omgivning är fina o säger ngn något dumt om nån i min omgivning blir jag förbannad. Men min egna mage älskar jag inte alltid, även om det verkar som det. Någonting har blivit så oerhört fel i min självbild. Jag minns 2006 hur jävla nöjd jag var med min kropp då, jag strålade verkligen. Sen kom Sebbe o så alla andra som ville förstöra för oss. Och *poff* så var jag inte nöjd längre.
Helt plötsligt stoppade jag fingrarna i halsen när jag mådde dåligt, fast det gör jag inte längre. Men då gjorde jag det och under hela mitt förhållande med Sebbe gjode jag det. Sebbe var otrogen med en supersmal tjej och jag tog åt mig. Jag var egentligen precis lika smal, men jag blev gravid o magen gick upp och där började allt. Sen kände jag mig bara tjock, hela tiden. Och nu är jag nöjd ibland men inte jämt.
Ibland spelar det ingen roll om revbenen sticker ut för magen putar utanför benen. Jag vet att jag måste sluta hålla på såhär. jag ska för fan läsa till behandlingspedagog o hjälpa folk med ätstörningar. Jag måste börja bli helt nöjd med mig själv igen. Jag är nöjd med allt utom magen nu. Jag utstrålat självförtroende igen, men ibland känner jag mig bara tjock.
Jag vill bara inte bli för smal!!!
