BloggProffs

Mobbning under solpromenaden

Jag såg på långt avstånd att det var någonting som pågick. Först såg det ut som en lek, men jag förstod snabbt att det absolut inte var så. Det var fem killar mellan åldrarna 7-10. Två mörkhyade och tre ljusa. När jag var kanske 50 meter ifrån såg jag hur den största av de tre killarna började jaga den minsta mörkhyade med sin innebandyklubba. ”Nu måste jag göra någonting” tänkte jag. Killarna upptäckte att jag kom bakifrån, då hade en största killen tryckt upp den lilla mot ett staket. Han släppte snabbt när jag kom nämre, den lilla sprang snabbt över på andra sidan och började skrika saker som jag inte uppfattade med musik i öronen. Jag skulle naturligtvis har tagit av mig hörlurarna, men det tänkte inte jag på. De ljusa killarna började att gå, den stora pekade finger åt den största mörkhyade. Det räckte med att jag kom och gick med bestämda steg och en relativt hård blick för att de här tre killarna inte skulle fortsätta med det de höll på med. Jag kände mig lite som en räddare. Och samtidigt att jag kan inge respekt, det kändes rätt bra för mig. Är ju de här åldrarna jag ska ut och praktisera med nu, så det är bra att veta. Däremot var själva händelsen väldigt hemsk att se och jag borde kanske stannat och sagt något till killarna som höll på, men de slutade upp med sitt beteende och började gå hemåt, de blev lite rädda i alla fall för de såg på mig att jag inte accepterade deras beteende.

Vissa tror att detta bara ske på större ställen, men det är lika vanligt på mindre orter om inte vanligare. Innan min familj flyttade in till Nybro bodde jag i ett pyttelitet tråkigt samhälle som jag hatar överallt annat. Men till saken, på det lilla stället hände mer än vad folk trodde. Tro mig, jag vet. Jag har sett uppväxten på småorter och vet att det kan vara där de värsta personligheterna bor. Så tror inte att små landsorter är en idyll för så är absolut inte fallet. Däremot trivs jag i städer som inte är alls för stora, utan lite lagom. Som Nybro och Vetlanda typ, det är bara det att båda de städerna är förstörda för mig på grund av olika saker som skett. Dessutom är jag uppväxt i Nybro och då tröttnar jag snabbt, annars är Nybro lite lagom stort för min del. Kalmar är också rätt okej storlek. Min dröm att bosätta mig i Borlänge någon gång under livet och det är ju också lite sådär lagom liksom. Mmm. Visst är det nice med stora städer också, men jag vet inte. Göteborg skulle jag faktiskt kunna tänka mig att bo i. IFK finns ju där..haha. Nä men Göteborg tycker jag är en bra stad!

Min promenad var i alla fall skön, solen sken på mig precis som jag hade planerat (: Och så var jag hemma en sväng och hämtade lite grejer. Var hos Jenny och hämtade mitt (okej jims) playstation 2 som Rasmus ska spela ett nytt spel på. Det kan han ju göra när jag kollar på Olle Ljungström :D

En kommentar till “Mobbning under solpromenaden”

  1. Lina Säger:

    skitbra gjort Anna! Jag kollade på ”efter 10″ och hela veckan har de tagit upp ämnet civilkurage (stavas det så?). Det är så modigt att göra något i en situation och det är lag på att man måste ingripa om man ser en misshandel! Jag själv försökte hjälpa en misshandlad tjej i höstas, jag fattade inte varför ingen annan brydde sig fast man hörde att hon skrek i hela lägenhetshuset!!! Vi måste vara modiga, och det behövs inte mycket för att stoppa en misshandel, det gav du bevis på idag!!

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu