Precis pratat med den här goa tösen i telefon nu. Frida alltså. Vi har snackat i över en timma och det kändes riktigt skönt att snacka med henne. Var länge sen vi hade ett sådant långt samtal nu. Varför ringer vi inte oftare? Vi har ju så mycket att snacka om. Du ska veta gumman att jag alltid finns där för dig, det spelar ingen roll hur många mil ifrån dig jag än är för jag kommer alltid att finnas där. Jag finns inte där rent fysiskt, men min röst och mitt stöd på telefon kommer du alltid att ha. Hoppas du vet det. Hör av dig när du vill! Vill absolut inte att du ska mår dåligt över någonting. Du är en helt underbar vän, lyssna inte på någonting annat. Är glad över att min bror träffade dig, för vad skulle jag göra utan dig? Mindre än en månad kvar tills vi ses nu, skönt. Då ska vi till Ullared och shoppa julklappar! Vad roligt vi ska ha. Och jag ska absolut hälsa på dig nere på miljöstationen och sätta en vis pojke på plats. Älskar dig gumman <3
Detta inlägg postades
tisdag, november 25th, 2008 kl. 7:48 e m och är arkiverad under Internatet.
Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed.
Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.
november 25th, 2008 at 8:59 e m
Jag har precis läst det här inlägget gumman. Vet inte vad jag ska säga.. Men ögnon fylldes med tårar när du skriver så fint till mig! Vet inte vad jag skulle göra utan dig heller gumman. Samtidigt som jag hittade kärleken träffade jag dig en underbar vän! Kan man ha mer tur? Ja, jag längtar tills vi ses igen! Jag funderade också på varför vi inte ringer varann oftare? Vi får börja med det så vi får ett ännu starkare band med varann. Är glad att du finns! Ha det bra! Puss
november 25th, 2008 at 9:04 e m
Svar till Frida:
Inte behöver du börja gråta. Allt jag skrev är sant! Ja, vi måste absolut börja ringa varandra oftare, vi börja göra det till en vana (: Puss puss
december 1st, 2008 at 12:33 e m
va ful hon var