Jag har varit så ensam så länge nu
Att jag byggt en skyhög mur runt mitt hjärta
För ingen skulle någonsin få komma in
Men så kom du
Och jag har försökt kämpa emot
Men jag faller in i dig och ditt stora hjärta
och jag är glad över det…
Detta inlägg postades
torsdag, november 6th, 2008 kl. 9:14 e m och är arkiverad under Internatet.
Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed.
Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.
november 6th, 2008 at 11:41 e m
Det är väldigt skönt att höra att den äntligen har rivits den där jväla muren! Hoppas du aldrig bygger upp den igen så att någon behöver kämpa för att riva den igen. Va rädd om dig! =) Saknar Anna skruttan. Ha en bra helg. Puss o kram
november 7th, 2008 at 1:05 e m
Svar till Frida:
Jag ska försöka att aldrig bygga upp den igen, jag lovar. Saknar dig med som tusan!! Puss o Kram