Ett dataspel istället för mig
Jag är inte på något bra humör alls nu. Tjurig som fan. Det blir lätt så när ens pojkvän väljer att spela ett dataspel med sina polare istället för att kunna möta upp sin flickvän och hjälpa henne att bära. Jag hade varit hemma och tvättat och tänkte att jag kunde gå in på Hemköp och handla det vi behöver, men förstod innan jag gick till affären att jag aldrig skulle kunna bära allt ensam. Så jag ringde. Men nej, han kunde inte komma för han hade precis börjat spela dataspel. Hallå!!! Inte konstigt om jag är tjurig nu!! Och jag är ju som alltid när jag är tjurig och bara håller käften och ignoera istället för att snacka. Det är bara sådan jag är, har alltid varit. Så jag är extremt tyst nu. Mm. Och nej, jag handlade inte. Jag kunde ju inte, för jag hade aldrig kunnat bära allting jag hade haft då. Never! Jag gick istället till spelbutiken och köpte mig en glass som jag sedan njöt av i tysthet i hans rum. Hahahaha!! Vi ska gå och handla tillsammans sa han, nu ikväll. Mm visst. Det ska bli kul att se. Jag tänker inte säga något. Jag lär vara tjurig resten av kvällen för jag är jävligt envis av mig. Självklart har han försökt, frågat, pussat mm men är jag tjurig så är jag tjurig.
I matsalen:
Simon: Rasmus kan jag låna en toarulle av dig?
Jag (snabbt och tjurigt): Nej för han har inga!
Vad han ska göra för att få mig på bättre humör? Det är så enkelt som att låta mig gå före ett dataspel. Ok, spela ibland, men när jag ringer och fråga om hjälp borde jag prioriterad först.