Tyvärr blir jag inte så berörs längre
Hoppsan bilden blev betydligt större än vad jag trodde den skulle bli, men sådär söt har jag varit och är fortfarande idag. Hade ingen lust att puffa upp håret idag på morgonen och då blev detta resultatet. Jag ska försöka få Rasmus att fota min outfit varje morgon med hans digitalkamera, men idag var han alldeles för seg så orkade inte tjata faktiskt.
Har varit föreläsning i stort sett hela dagen idag, förutom en timma för klassråd. Föreläsningen handlade om en som överlevt förintelsen. Alltså en man som suttit i koncentrationsläger, ja 7 olika tror jag det var. Självklart är det inressant och otroligt viktigt, men har man som jag hört tre stycken innan blir det inte lika gripande. Inte för mig i alla fall. Kanske är det något fel på mig? Men vi arbetade stor del av åttan och hela nian med andra världskriget, hade olika föreläsare och åkte till Polen för att kolla på kocentrations läger och var där själva lriget startade så det känns inte lika mycket längre. Tyvärr känns det som att för mig har det blivit uttjatat och jag har inga rasistiska eller nasistiska åsiker, jag har varit med på demonstrationer emot detta och kämpat emot det. Kämpar självklart fortfarande emot det och diskutera gärna med människor som har åsikter åt det hållet. Tror att föreläsning idag inte tog lika mycket heller eftersom första passet var i 2h och 20 minuter, det blir alldeles för länge och sitta och lyssna. Och på slutet börjar han snacka om hans bröllop och grejer, det intresserad inte mig riktigt. En jätteviktig grej att ta upp och prata och ha föreläsning om, absolut, jag säger inget annat. Och det var intressant, men jag får inte hundra tankar som snurrar i mitt huvud efter sånt här längre. Tyvärr.
På torsdag blir det ytterligare föreläsning från KAJSA kvinnomottagning, det kommer kännas mer givande för mig själv. Det kommer ge mig betydligt mer.
Kanske blir det bara jag och brorsan som åker till Cypern nu, för Johan fick inte ledigt och då lär inte Henke heller får det eftersom de abetar på samma jobb. Men kanske någon Niklas på Jims jobb ville följa med istället. Jaja, vi får väl se. Jag har absolut ingenting emot att åka iväg själv med Jim och har en egen syskonvecka i Cypern, det skulle vara asnice och vi kanske skulle kunna behöva det. Bara umgås jag och Jim som vi gjorde förr. Det händer ju tyvärr inte allt för ofta längre.