BloggProffs

Historien om min näspiercing

Aj!, skrek jag. Egentligen kändes det inte, allt gick bara så snabbt. Rasmus höll på att skojreta mig när vi skulle sova igår och jag var bara trött. Han ska dra upp min arm och då visar det sig att mitt armband fastnat i min näspiercing. Han ta tag i armen snabbt och ut flyger min näspeirceing. Jag skrek men det gjorde inte ont, jag skrek mest bara för att jag kände hur piercingen åkte ut. Vi börjar leta efter piercingen och hittar den. Rasmus har superdåligt samvete, den stakaren. Går in på toaletten för att försöka sätta dit igen men det går bara inte. Rasmus mår otroligt dåligt när vi släcker lyset och han har sagt förlåt typ tusen gånger. Jag säger att det löser sig, att jag sätter dit den i morgon.

Jag vaknar idag gör mig ordning och när Rasmus står i duschen försöker jag få på mig piercingen igen, den åker in lite längre men jag hinner inte innan skolan börjar. Fortsatte därför efter skolan och tillslut fick jag igenom den. Grejen är ju den att min näspiercing liksom vuxit fast, vilket visst även Maddes har så jag är inte ensam om detta, haha. Nu när piercingen åkte ut var jag alltså tvungen att kämpa för att få tillbaks den eftersom hålet inte är så stort som plutten på piercingen, men nu sitter den där igen (: Underbart! Slipper jag ta ett nytt hål. Tyckte så synd om Rasmus för han mådde verkligen dåligt, dt gör han fortfarande men nu är den ju tillbaks. Och det var ju inte med mening han gjorde det.

Vi spelade Wii igår, jag ägde Rasmus i bowling!! Haha, det var riktigt roligt för han tyckte att jag för fuskkast, men skulle jag fuska skulle det ju inte funka så klart att jag inte fukskar. Jag fuskar alltid. Jag satt och spelade massa Mario Kart också, så nu är jag bäst på det…eller i alla fall om jag kör på lägsta hastigheten i spelet (: Jag spöade Rasmus i boxning en gång också, fast han slog ju mig andra matchen. Spelade ett annat roligt spel där jag skulle hinna göra saker på tre sekunder. Blir mer spelande ikväll, kommer bli helt beroende av att spela Wii nu.

Kommer bli ännu mer hemstudier i socialtarbete nu, är ju inte fel. Och imorgon blir det en slapp dag i skolan, först drama sen eget arbete på psykologin och sen är dagen slut. Underbart! Däremot hatar jag våra torsdagar, blääää!!!! Eftermiddagen är så låååång, det suger!

2 Kommentarer till “Historien om min näspiercing”

  1. Emma G Säger:

    Vad konstigt egentligen! Jag har ju bara i min piercing ibland (typ när jag går ut) och mitt hål växer aldrig igen. Kanske var för att jag gjorde den i en piercing-studio och gjorde med nål??

  2. internatanna Säger:

    Svar till Emma G:
    Aa kanske beror på det (:

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu