InternatAnna

Ingen kan älska mig

Säger du at du älskar mig

Kommer jag inte att tro dig

Ingen kan älska denna själ

Jag är en leksak, ett sexobjekt

Inte värd att älskas

Tror ni inte jag förstår det?

Efter allt sårande, alla lögner

Jag är bara en jävla fitta

En flicka du gör vad du vill med

Att jag då och då stoppar fingrarna i halsen behöver du inte veta

Inte heller att magontet inte alls beror på mensvärk

Vad spelar det för roll om du vet?

Han som sa ”jag älskar dig” hjälpte mig inte

Han gjorde det värre

Aldrig mer åt en kille jag ska le

Aldrig mer om kärlek be

För älska mig kan ni inte ändå

Jag gick in på dikta.se där jag inte varit inne på riktigt, riktigt länge. Jag såg att jag hade skickat in den här dikten 2 maj 2007. Nu kanske  vissa människor kan förstå hur enormt dåligt jag mådde. Märk väl att den är skriven under förhållandet med Sebbe, då kanske ni förstår hur de förhållandet var. Han som sa “jag älskar dig” hjälpte mig inte, han gjorde det värre. Hur bra är det liksom? Varför stannade jag då när det var dåligt redan vid den här tiden? Jag har inte svaret på det, men jag vet att jag älskade honom. Att älska någon kan få en att stanna och kämpa länge. Dikten är i alla fall helt sann, det där handlar om hur mitt liv var. Den är skriven när min självkänsla låg på absoluta botten, då jag inte hade någonting kvar längre. Men jag har klarat mig trots allt och det är den vetskapen jag ska leva med. Aldrig mer ska jag låta några trycka ner mig på det sättet igen. Jag är starkare nu efter allt jag gått igenom. Och jag vet att jag är värd så mycket mer än det där som står i dikten. Min familj och mina vänner har fått mig att inse det. Hade jag inte insett det hade jag absolut aldrig kunnat släppa in Rasmus i mitt liv. Är så glad över allt stöd alla människor gett mig. Ett stort, stort tack till er!

En rolig sak är kommentaren jag hade fått till dikten:“en hemsk verklighet. du verkar ha råkat ut för ett par
riktiga rötägg. det finns trevliga killar där ute också.jag gillar din rätt framhet i detta alster. man blir direkt
inslängd i alla känslor. mycket bra. keep ut the good work.”

Frågan till mig själv efter att ha läst den kommentaren blir, Anna, varför har du slutat skriva?

Detta inlägg postades torsdag, december 4th, 2008 kl. 10:07 e m och är arkiverad under Småland. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.