InternatAnna

Nere i småland är det kalas nu. Firande av mitt brorsbarn Hampus som fyller 10 år nästa vecka. De äter god mat, kakor och tårta. Och vad gör jag? Ingenting. Vet inte ens om jag tänker äta idag. har ingen matlust. Allt känns bara helt fel idag. Vill väl egentligen inte gå in nämre på det, eller kanske. Skulle behöva skriva av mig. Jag har bara riktigt lätt för att ta allting personligt, att tro att saker och ting är mitt fel även om det inte alls är så. Men nu känns allt riktigt, riktigt fel. Kan inte riktigt sätta ordet på vad. Antar att känslan jag har inom mig förstärks ännu mer när jag sitter helt mörkt i rummet och spelar Kent skivor. Det underlättar ju inte precis, gör snarare känslan värre. Gör tankarna värre. Så länge det kommer vara såhär vet jag inte kommer gå upp en trappa för att laga mat, eller laga, jag hade antagligen slängt in någonting i micron. Jag vet att jag inte kommer att göra det, för min hungerkänsla försvinner totalt. Vem kan äta när det inte finns någon hungerkänsla överhuvudtaget? Jag borde självklart äta, det vet jag, men jag tror inte att det kommer att gå. Åhh!! Vad är det egentligen som händer? Jag fattar ingenting. Hjälp mig. Jag vill inte sitta och tänka det jag tänker, jag vill inte. Oftast brukar det visa sig att jag bara är paranoid. Kommer det vara så nu med? Jag orkar inte med det här med. Varför blir det alltid såhär med mig? Fan! Jag kanske skulle tända taklampan och byta musik? Skulle få mig att mår bättre antar jag. Eller ska jag bara låta tårar falla. Tårar som vill komma ut, jag känner ju hur tårarna är nära att komma. Vilket är bäst? Att gråta eller att stänga in tårarna? Jag skulle nog behöva gråta lite för att stå ut med denna månad. Men ska det verkligen behövas? Jag har fällt så många tårar i mitt liv så jag vet inte om jag vill fälla fler? Har en obehaglig känsla i magen, det känns inte bra alls. En klump som växer och den blir bara större för varje timma som går. Snart kommer jag börja må illa på grund av klumpen i magen, så pass väl känner jag mig själv så att jag vet det. Dagen började så bra, men en promenad i snön, varför blir det då såhär? Vill bara veta. Stämmer klumpen i magen eller är jag paraniod?

Detta inlägg postades lördag, november 22nd, 2008 kl. 3:08 e m och är arkiverad under Internatet. Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed. Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.