Jag förlåter dig för allt om du har nåt att bekänna
Reser du din väg, då kan du be mig vänta
Om det uppstår nåt problem, säg till så kan
jag hjälpa
Jag gör allt för dig, det kommer aldrig att förändras
Jag ljuger för din skull, om du har nånting att dölja
Henne eller mig, du behöver inte välja
Jag sliter ut min själ, jag offrar mina drömmar
Jag ger dig allt jag har, om det är nåt du önskar
Alla mina nära vänner som känner mig utan och innan måste bara erkänna att det där är så mycket jag. Det är det där felet jag gör, jag kan inte släppa. Jag lever kvar i sådant jag inte borde. Jag gör allt för andra, men tänker inte på mig själv. Det ska vara slut med det nu. Slut, slut, slut! Jag måste lära mig, annars kommer jag inte orkar själv tillslut. Jag ska verkligen försöka lyssna på allting ni säger till mig nu även om det kommer blir svårt, men jag lovar att det ska jag göra. Jag måste lära mig att inte förlåta så lätt och att inte förlåta gång på gång, det krossar bara mig själv. Jag vet det egentligen.
Skulle samma mönster upprepas nu, med ”R”, vilket jag inte hoppas för jag tror inte att han skulle såra mig på det sättet, ska jag inte göra samma misstag igen. Aldrig mer! Jag förtjänar inte det.
Detta inlägg postades
fredag, oktober 31st, 2008 kl. 1:07 e m och är arkiverad under Småland.
Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed.
Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.
