Kommer han vänta?
Varit ute på en lång, härlig höstpromenad. Älskar att bara gå ut och gå med musik i öronen och tänka. Har en stund för sig själv och samtidigt få motion på köpet. Att gå ut och gå är en bra terapi. Jag behövde verkligen rensa mina tankar, fast vet inte om det blev så mycket rensning, känns bara som jag börjat få ännu fler frågor i huvudet efter promenaden. Aa jag vet inte. Rädslan inom mig gör att jag känner att jag bara stänger av vissa rum inom mig som jag inte ska stänga av nu. Jag måste försöka öppna dem, riva muren som finns. Hur ska det gå till? Jag vågar ju inte. Jag måste försöka ta det steg för steg och hoppas att det går. Jag vill att det ska gå. Varför måste det vara såhär? Fatta hur jobbigt det är. Problemet är bara att jag bestämt att muren inte ska rivas så lätt denna gång. Jag vill inte göra samma misstag, fast jag känner på mig att detta inte skulle vara något misstag. Han är inte de andra, eller det kanske han är. Hur kan jag veta det? Han bara känns inte som de andra, men jag vågar inte. Han river min mur en liten bit för varje dag och jag måste få låta honom riva hela om vi båda ska mår bra. Är bara så svårt, men det ska gå. Jag ska lyckas. Jag ska tillåta mig att riva den där förbaskade jävla muren som gör min rädsla så stor. Och det finns så mycket jag egentligen borde förklara för honom. Han kommer bli helt ställd när han läser det här, men jag tycker om honom och det hoppas jag han förstår. Jag ville bara inte berätta allting än, jag vill inte göra samma misstag som jag gjort så många gånger. Öppnat mig för att det sen visar sig att allt bara var en lek. Aldrig mer! Därför kommer jag vänta. Och jag måste få lov att vara lite konstig ibland, jag är nog en svår flicka på det sättet, jag vet. Men om han verkligen tycker om mig så väntar han väl? Det skulle jag göra. Om han inte gör det visar det sig ju att det bara är bra att jag har muren. Hoppas verkligen han väntar på mig. Det här är nämligen inte så lätt för mig, en dag kommer han förstå det. Vill heller inte att han ska tänka på vad det är jag en dag kommer att berätta och vad det är för mur och rädsla jag har inom mig. Han ska inte oroa sig över någonting. Fortsätt bara som du gör, för det är bäst. Och tänk inte på allt, snälla gör inte det! Det enda jag måste veta är att du finns där även om jag kan vara konstig, svår och mystisk. Är du det?