Att falla för fel killar
Sitter och smsar med Emelie just nu. Är alltid lika roligt, saknar henne. Men snart ska vi till Palace och festa, vilket jag verkligen ser framemot. I alla fall så skriver vi om alla idiotiska killar som hon och jag råkat ut för. Vi faller alltid för samma sort båda två, den där sorten som inte är bra att falla för. Den sortens killar som jag och hon egentligen vet bara kommer såra oss. Varför är det så egentligen? Någon gång borde vi väl lära oss? Jag tror det kan ligga lite i att killarna ser på oss att vi är sådana tjejer som är lätta att lura, eftersom vi blivit sårade så många gånger. Sen har vi det där med att jag i alla fall gärna försöker hjälpa en kille som har diverse problem, men nu vet jag faktiskt att det inte går. Jag utbildar mig till behandlingspedagog istället, ja inte bara för den anledning förstås. Nu har det blivit så att jag är så rädd för kärleken och för att bli sårad att jag inte vågar släppa in någon. Ska det behöva gå så långt? Jag vet att jag inte kan skylla på killarna, för det kan jag inte. Visst, det är killarna som sårat, men det är jag som gjort ett val. Det är jag som gett killarna chans på chans bara för att jag varit så svag själv. Dumt, dumt! Förhoppningsvis har jag lärt mig nu för jag orkar verkligen inte att bli sårad igen, men det kommer jag antagligen att bli flera gånger till. Nej, jag måste lära mig nu. Ofta ser jag ju på en kille direkt vad han går för, om jag tänker efter det gör jag faktiskt. Måste lära mig att jag inte kan lita på den typen av killar helt enkelt. Skönt att skriva till Emelie om detta. Vi ska stötta varandra! Vi kommer lyckas! Men just nu skiter jag i kärlek och känslor.