Jag är bra på att vara dum
Egentligen orkar jag inte ens tänka på det. På hur dum jag är. Varför gör jag alltid så mot människor? Varför beter jag mig jämt som en skit? Bara för att jag blivit sårad gång på gång själv behöver jag inte såra andra på samma sätt. Jag hämnas på fel personer. Varför ge jag massa förhoppningar som jag från början egentligen vet att jag inte kan leva upp till? Varför? Jag borde bara säga som det är, inte skriva massa sms. Inte prata i tele flera gånger i veckan. Det kommer ändå aldrig att gå, det kommer aldrig att funka. Jag vet ju det, jag vet innerst inne vad jag vill och särskilt nu. För någon vecka sen kanske det fanns en liten chans, men nu är jag bara dum om jag fortsätter. Jag vet ju det, men jag kommer ändå göra det. Varför, varför, varför??? Jag hade ju slutat leva så, det hade jag faktiskt. Nu faller jag in i samma mönster igen, nu blir jag den tjejen jag inte vill vara. Nu blir jag flickan som ger mig på fel personer. Jag vill ju inte sårar någon, men jag vet att det är precis vad jag kommer att göra.
Fast vadå? Jag vet ju faktiskt inte säkert, eller gör jag det?? Åhh vad jag hatar att jag sätter mig i dessa situationer. Om han ringer ikväll, vad ska jag göra då? Jag vet ingenting längre. Det blir bara kaos. Förra gången 2006 gjorde jag fel val, kommer jag välja fel igen? Eller kom jag välja rätt den här gången? Nä, jag orkar inte tänka på det nu!! Det får bli som det bli, jag får ta det som det kommer. Antingen väljer jag den ena eller också den andre, eller skiter jag i allt!!