Svävar fram
Är så lycklig nu. Sitter med ett sådant där fånigt leende på läpparna. Allt är verkligen så sjukt. Det var ju just det här som inte fick hända mig. Jag fattar ingenting. Vad är det egentligen som händer??? Jag sprudlar verkligen av glädje.
Jag hade tänkt en bild, en bild av att vi två skulle funka perfekt ihop. Liksom att allt verkligen skulle kännas rätt. Att vi var lika. Och den bilden är så sann. Vi är lika. Lika som fan! Tycker lika om saker. Tänker lika om saker. Det är helt sjukt.
Och han är precis så fin som jag tänkt mig. Detta är verkligen sjukt.
Men jag vågar inte tänka längre än såhär, vågar inte hoppas. Vågar inte tro. Allt slutar ändå i ett stort svart helvete sen, så det är liksom ingen idé att tänka så. Men just nu tillåter jag mig själv att sväva på små rosa moln. För jag är lycklig nu.
Denna dagen har varit helt underbar!