Kan ni gissa vad jag gör nu? Kollar på idrottsgalan så´klart, vad skulle jag annars göra? Idrottsgalan är ju ett måste varje år. Sitter och kollar och är nöjd över mig själv för trots att jag inte var motiverad för att gå och träna idag så tog jag mig till gymmet och jag tränade. Kondition, mage, rumpa, bröst och stretching efteråt. Duktigt. När jag väl satte mig på cykeln började jag faktiskt komma igång, det enda som gäller när jag är omotiverad, jag måste ta mig i kragen och gå dit. För jag vet att när jag väl tränar så blir jag glad och jag mår bra av att träna. Blev nöjd över mig själv när jag gjorde 250 sit-ups på magmaskinen på vikt 20. Det är inte dåligt för att vara mig och jag behövde verkligen göra det där idag, för idag har jag och min mage inte varit överens. Tyvärr. De tankarna kommer ibland, idag kom det. Jag tog mig på magen och kände hur stor den var, panik! Visste att jag inte får tänka på det, men det var otroligt svårt att låta bli. Blev därför inte speciellt mkt mat under middagen. Hatar när den där känlsan dyker upp i mig, vill ju inte tillbaks där jag en gång var. Aldrig! Nu efter träningen känns det i alla fall bättre även om jag inte är helt nöjd med magen, men jag gör inget dumt för det. Och när jag såg mig i spegeln var min mage faktiskt inte stor, den kändes bara stor. Grejen är bara att jag inte få bli fixerad över min mage igen. Jag klara det. Alla mina nära runt omkring mig och träningen gör att jag fixar det. Tro att det bara vara en dålig dag nu före mensen för den ska ju komma nu. Vilken tjej som helst kan ju mår dåligt över magen då när den svullnar upp. Jaja, nog tjatat om det. Det är lugnt nu. Jag mår bra och är nödj över mig själv.
Stefan Holm delade ut pris på galan, det applåderades i globen efter han har slutat. Jag kände ingenting. Jag minns när Kasja Bergqvist klev upp där på scenen för att dela ut precis, hela globen stod och jag började gråta framför teven, varför gjorde jag inte det nu? Varför berörde Kajsa Bergqvist mig mer än Stefan Holm? Jag kan inte rktigt förstå det. Men det var väl någontingt med Kajsa som satte sig mer i mitt hjärta än vad Holm lyckats göra. Jag grät inte lite när Kasja klev upp där på scenen heller, det var mycket tårar som föll. Kanske kan det beror på att jag var mer ostabil förra året vid den här tiden är vad jag är nu? Fast tro inte det beror på det. Kajsa Bergqvist betydde helt enkelt mer för mig än vad Holm gjort, så är det bara.
Detta inlägg postades
måndag, januari 19th, 2009 kl. 9:26 e m och är arkiverad under Internatet, Sport.
Du kan följa kommentarerna i detta inlägg via RSS 2.0 feed.
Du kan lämna en kommentar, or trackback från din egen sida.
